Lagerfolket - ett tvärsnitt

Lagerfolket är ett speciellt släkte. Så olika, sån mångfald. Ändå ser det likadant ut på de flesta lager runt om i världen. Eller i alla fall i Oslo. Jag ska presentera några av de vanligaste typerna.

Varning för många förutfattade meningar om olika folkslag. Det är författat med kärlek.

• Gamlingen

Den här gamle stofilen har huserat på samma lager i minst 25 år. Han är så gammal att han varit med av uppfinnandet av hjulet, cykeln, bilen och till sist trucken. Något han gärna berättar länge om. Med den erfarenheten i bagaget har Gamlingen förskaffat sig rätten att inte göra ett skit.
Så vad gör Gamlingen på lagret om dagarna?
Svaret blir baserat på gissningar, eftersom man knappt ser dem om dagarna. En Gamling berättade en gång att han brukade ta ett papper med lite text på och sen bara glida runt på lagret, låtsas titta i hyllorna, sen smita ut på bakgården och ta en rullcigarett. Och eventuellt en smutt på whiskeyn. Han luktade trots allt sprit varje dag, den gamle skotten.
Det finns lika många lagergamlingar som det finns lager i världen. Och de verkar aldrig gå i pension. Gamlingarna alltså.

• Utlänningen

Under underrubriken Utlänningen trängs de flesta av världens alla folkslag. Den vanligast förekommande Utlänningen (i lagernorge) är antingen asiat (thailändare/vietnames), afrikan (sydafrikan/ nigerian), från mellanöstern (irakier/ pakistanier) eller från Albanien. Utlänningen har ofta jobbat länge på samma lager och de flesta är väldigt uppskattade för sitt självuppoffrande slit, medans (en liten klick, men tillika en klick) andra hänger rätt löst på grund av slapp attityd och droganvändnig på arbetstid.
Utlänningen är i allmänhet en glad jävel som alla gillar skarpt. Han är alltid på glatt humör, åker runt och skämtar till höger och vänster. Dessutom pratar Utlänningen en enkel norska som till och med Svensken förstår.
Kort och gott: Utlänningen är hjärtat i lagervärlden, utan honom skulle inga paket bli levererade i tid.

• Norsken

Här har vi lagervärldens största glidare (i alla fall i Norge): Norsken. Den typiske lagernorsken är mellan 26 och 34 år och har jobbat på lagret i minst fem år. Norsken har blivit bekväm med sin inkomst på 20 000 i månaden och har skaffat räkningar/lån som matchar upp till lönen. Därmed är vidare studier bara att glömma och de är dömda att jobba kvar ända till de blir Gamlingen. Med den insikten är det bara att gilla läget. Det vill säga ta det lugnt och låta utlänningarna (Utlänningen och Svensken) göra jobbet, medan Norsken och hans gelikar tar en rökpaus ungefär en gång i halvtimmen.
Några stycken av den här lagertypen lyckas jobba sig upp till någon form av chefsposition, ofta till följd av långvarig rövslickeri. Så fort de blir chefer blir de ännu latare. Sitter vid ett skrivbord, svarar i någon telefon medans de streamar senaste Simpsons-avsnittet på jobbdatorn. Men vem ska stoppa dem?
Usch.

• Svensken

I Svensken har vi den pengakåtaste lagerarbetaren av alla i hela gruppen. Det finns inget som får Svensken att jäsa mer än att få sex tusen extra i lönekuvertet tack vare ihopgnällt övertidsjobb.
Den där vintersäsongen i Kanada/asien-backpacker-trippen/surfresan i Australien blir ett par veckor mer realistisk.
Det är faktiskt ärligt: Enligt min (i sammanhanget ringa) erfarenhet av lagerjobb så är det ENBART Svensken som jobbar övertid. Det pratas ständigt pengar på jobbet. Hur mycket han tjänar, hur mycket mer han tjänar när han jobbar efter ordinarie tid, hur mycket han skulle kunna tjäna om han jobbade dubbla skift varje dag.
Och har Svensken tur så får han ihop tills sin resa. Om han lyckas hålla i plånboken under lördagarna på Yatzi.

Jag är Svensken.